Jag är glömsk

Den här veckan började verkligen inte bra. Av någon anledning glömde jag bort viktiga saker jag skulle gjort både i måndags och igår. Det brukar aldrig hända, men nu hände det alltså två dagar i rad. På Muskö kan man inte räkna med att bussarna passar heller, så det är inte lätt att skynda sig tillbaka till Handen för att hinna med det man har glömt.
I måndags skulle Mathilda sjunga på en konsert i Fredrika Bremer och jag hade lovat att komma. Idiotiskt nog så skrev jag aldrig upp det i kalendern och på grund av det så missade jag alltihop. Jag blev påmind av Simon när jag var här ute på ön och då var det redan kört. Förlåt igen Mathilda.

Nästa dag som var igår blev misstaget till och mer värre. Det var en viktigare sak jag glömde och den var mycket svårare att glömma också, jag hade faktiskt skrivit upp det i kalendern. Precis när jag kommer innanför dörren här hemma på Muskö så ringer Simon exakt som dagen innan. Han frågade om jag var på väg till teatern. I det ögonblicket börjar panik-klockorna ringa inuti mitt huvud. Det är inte alls lång tid kvar till premiären och därför är det dödstraff på att missa en repetition. Nästa buss gick om nästan två timmar och pappa var inte hemma, så han kunde verkligen inte skjutsa mig. Jag ringde till regissör-Josef och sa som det var. Jag frågade om det var någon idé att komma över huvud taget eftersom det var 20 minuter kvar tills repet skulle börja och det var det. "Du MÅSTE komma" sa han och producenten Sanna. Vi skulle repa med kostym, ljus och musiker och både Ormteaterns styrelse och någon från tidningen Mitt i Haninge skulle titta på. De beordrade mig att ta en taxi helt enkelt. Det tog nästan en halvtimme för taxin att komma (förstår ni hur isolerad jag är?), men chauffören var en väldigt hygglig kille. Han tröstade mig lite när jag berättade om min usla dag. Han kanske dyker upp på någon föreställning också, han fick en reklamlapp av mig i alla fall. I Västerhaninge klev jag av och sprang till tåget som stod på perrongen, jag hann med det och kom till ladan "endast" en timme för sent. Där hade alla nyss satt igång med att köra igenom pjäsen. Den första timmen hade gått åt till att läxa upp alla skådespelare vad jag kan förstå. Det ingår tydligen i regissörernas jobb att de ska skrämma upp ensamblen när premiären närmar sig, vi har ju fortfarande en hel del detaljer att slipa på innan vi är färdiga.
Sofie hade struntat i att komma och därför är hon inte längre med i pjäsen, nu får man tydligen inga extra chanser. Sanna erbjöd att Ormen skulle betala för min taxiresa och det tyckte jag var väldigt snällt... framför allt om man vet hur mycket den kostade. Ni kan ju gissa om ni vill.

Idag efter skolan tittade jag efter i kalendern flera gånger och ringde både pappa och Simon för att försäkra mig om att jag inte hade glömt bort något jag skulle göra på kvällen. Om det hade hänt samma sak idag igen så hade jag anställt en sekreterare eller något i den stilen.


Jag känner mig som Doris i Hitta Nemo.

Sommarjobb i kommunen


För några dagar sedan kom brevet från kommunen som jag har väntat på. I det stod det att jag har fått sommarjobb inom Haninges äldreomsorg! Jag ska syssla med att åka hem till gamlingar och hjälpa dem med saker de inte kan göra själva, som att städa och handla. Det låter väl inte så dumt? Jag är väldigt glad att jag fick plats eftersom det var så många som ville ha jobb. Av 724 ungdomar så lottades 300 fram, men äldreomsorgen söker få till har jag förstått. Därför valde jag såklart att söka dit, då hade jag ju störst chans att bli antagen. Man får inte vara dum inte.
Jag hoppas bara att jag inte råkar ut för några bittra gamlingar, då blir det inte så kul att arbeta. Jag vill bara ha och göra med snälla gubbar och gummor.



Reklamutdelare och sminkör Ohlsson

Trappa upp och trappa ner
Idag har jag försökt locka folk till Ormteatern genom att dela ut lappar till höger och vänster. Från början gick jag, Foppa, Charlie, Simon och Gustav tillsammans, men efter en kort stund var Foppa och Simon tvugna att dra sig tillbaka till ladan. Simon skulle provsminkas och Foppa skulle nog göra något annat, jag är inte säker på vad. Jag, Gustav och Charlie gick runt i två timmar i alla fall och det kändes i fötterna efteråt. Vi gick upp och ner i trappuppgångarna på Vallavägen och gav folk utanför husen lite lappar också.
Vet ni egentligen hur många brevinkast som inte vill ha reklam? Det är MÅNGA, men dem visar jag ingen hänsyn. De vill kanske inte ha reklam från Elgiganten, men från Ormteatern vill de säkert ha information. Det vill jag inbilla mig.
Klockan tre var det min tur att provsminkas i ladan. Vi kommer sminka oss själva när vi ska spela upp och nu visade vår sminkös hur vi ska bära oss åt en i taget. Hon sminkade mig först och sedan tog jag bort det och fick prova själv. Det var första gången jag sminkade mig själv faktiskt, jag har alltid sluppit det. Jag behöver nog öva lite. Det blir inte bättre av att jag ser så pissigt heller, man kan ju inte ha glasögon samtidigt som man kladdar i ansiktet.


Fix You

Coldplay har gjort många bra låtar. Här är en av dem.


Ubuntu 9.04 Jaunty Jackalope

Jag kör linux istället för windows på en av mina datorer om ni inte redan visste det. Distron jag använder mig av är Ubuntu och för några dagar sedan uppdaterades den. Det händer varje halvår och jag brukar alltid räkna ner dagarna, men den här gången hade jag totalt glömt bort att det var dags. Det var olikt mig.
Jag började använda Ubuntu när 7.10 Gutsy Gibbon var den nyaste versionen, så det här är alltså den tredje uppdateringen jag är med om. Jag skrev om de andra två också: Ubuntu 8.04 Hardy Heron LTS och Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex. Som vanligt så är det inte så stor skillnad och det är synd. Det borde hända mer på ett halvår tycker jag.



Idol-köande

Igår kom Idol till stan (närmare bestämt Hovet) och jag var där tillsammans med Simon, Mathilda, Frida och Ida, men det var bara Simon och Ida som var där för att söka. Vi andra följde bara med för att hålla deras händer och peppa lite. Vi kom dit ungefär kvart över åtta på morgonen och klockan tio så skulle insläppet börja. Det var en bamsekö, men vi trodde faktiskt att den skulle vara längre än den var. Vi ställde oss i kön och väntade.
Så småningom satte Peter Jihde igång att prata, och folk i kön blev intervjuade här och där. Alla skulle dansa och vifta med händerna så att det såg ut som att vi hade det kul på TV... men det var inte så jävla kul. Juryn var försenad med 40 minuter och efter en kort stund tog de lunchpaus i en hel timme! Hur svårt kan det vara att dissa folks sångtalanger medan man äter? Inte alls svårt. Varje halvtimme fick vi i kön ta ca tre korta steg fram (obs, jag överdriver inte det minsta) och solen stålade ner på oss. Det delades ut lite gratis red bull (eftersom det är bra reklam för dem om burkarna syns på TV) och läkerol (eftersom de sponsrar). Muf (alltså moderaternas ungdomsförbund) försökte locka till sig förstagångsväljare med hjälp av godis också och jag pratade en stund med dem. Mathilda stödjer alliansen till fullo och det går inte att prata med henne om politik utan att hon kastar förbannelser över Lars Ohly och Mona Sahlin. Snart måste jag engagera mig i sånt där, men det är svårt att få en bra överblick över alla partier. De säger att det blir bättre om man röstar på dem, men de säger aldrig hur det ska göra allt bättre. Nästa gång det är val så får jag ju faktiskt rösta, och då måste jag vara säker på vad jag tycker.
Alla försökte trängas lite smått och man stod obehagligt nära svettluktande främlingar. Mathilda och Simon kom bort från mig, Frida och Ida till slut. De utnyttjade en öppning för att ta sig längre fram, men vi andra blev kvar. Vi stod i den där kön i sex timmar men kom aldrig fram! Först då meddelas det att vi som stod bakom en viss punkt inte skulle hinna komma fram innan de stängde. Det kunde de ha sagt LITE tidigare! Det finns, tro det eller ej, roligare saker att spendera sina lördagar med. Vi fick istället kölappar för att gå dit dagen efter, alltså idag. Simon, Mathilda och Ida tänkte göra det, men Simon och Mathilda orkade visst inte. Ida står däremot i kön just nu medan jag skriver. Vi får se hur det går för henne.
Jag måste understryka en sak förresten: Jag gillar inte Idol.


Det var rätt mycket folk som ni ser.

Inte rätt tillfälle


Olle avslöjar

Här kommer ett annorlunda "Visste du att-inlägg".

Visste du att Disney använder sig av samma mallar om och om igen när de animerar? Om ni tittar på filmen nedan så ser ni att väldigt mycket ser exakt likadant ut i de olika Disney-filmerna. Sånt tänker man ju inte alls på, men lite fubbigt är det ändå tycker jag.



Här har ni några fler bilder som exempel.

Geléhallon

Mathilda anser att geléhallon är död (hon är vegetarian och har roliga åsikter). De innehåller nämligen grisfett om jag har förstått det hela rätt. Jag trodde att död skulle se lite läskigare ut, men jag har haft fel förr. Det är kanske ren ondska jag sitter och proppar i mig just nu... röd och söt död.

= ?
Vad tror ni?

Peter Pan på RoJ och fest i ladan

Den här helgen har jag haft fullt upp och nu är jag dödstrött eftersom jag bara sov fem timmar. Jag tar det från början:

I lördags såg jag RoJ-teaterns uppsättning av Peter Pan (boka biljetter här) med Simon, Jonte, Mathilda, Erika, Sofie och Pelle, men man kan säga att jag såg den med hela ormteatern för det kändes som att alla var där. Det är viktigt att veta hur bra Peter Pan är eftersom vår pjäs måste vara bättre, håhå.
Jag och alla andra blev väldigt impade av de på RoJ, föreställningen var skitbra helt enkelt och ni borde skynda er att se den innan spelperioden är slut.
Efteråt gick vi vidare till ladan för att ha fest. Vi hade varit på Sabis innan och köpt saker att grilla för det var nämligen en grillfest. Både folk från ormen och roj kom för att ha det skoj tillsammans. Jag träffade bl.a. Anna som jobbade i kyrkan förut och hennes man Mats, det var ett kärt återseende. I början var festen trevlig, men det blev för mycket av det goda för många. Det fanns till slut inga vettiga människor kvar att prata med (förutom vi ungdomar förstås). Det var ett vått partaj och jag tänker inte dela med mig av några detaljer...
Åtta personer sov över i ladan och jag var inte en av dem. Erika var tvungen att sova hemma och jag promenerade med henne eftersom bussarna hade slutat gå (jag agerade livvakt och lyckades ta oss fram säkert).
Dagen efter (alltså idag) repade vi Robin Hood som vanligt och det gick fruktansvärt dåligt. Alla var trötta och vissa var lite bakis. Efteråt ägnade jag mig åt att hjälpa till med disken från festen.



Min karriär som statist går trögt

Suck...
Jag har börjat tröttna på att aldrig få vara statist någonstans. Jag är medlem på både filmcafé.nu och statist.se, men det ringer aldrig någon som vill ha mig med i nån reklam. Jag har bara fått ett enda jobb och i den reklamen syntes jag inte över huvud taget. Anledningen till att de ringde mig då var att jag syntes på statist.ses förstasida (eftersom jag var en ny medlem) och det kommer jag ju aldrig göra igen. Jag kollar på annonserna hela tiden, men ingen vill ha en 17-årig kille med skandinaviskt ursprung. Om jag däremot hade varit en 18-årig kille från Irak eller en 60-årig tant från skåne så hade telefonen aldrig slutat ringa.
Jobben jag kan söka till är de där det behövs folk i alla åldrar och då handlar det alltid om gratisjobb i småfilmer som ingen någonsin kommer se.

Varför är det ingen som behöver mig?

Biljetterna är släppta!



Stunden som hela kultur-Sverige har väntat på är här! Biljetterna till Ormteaterns uppsättning av Robin in da Hood går nu äntligen att boka. Premiären är den 16:e maj och vi kommer spela 14 föreställningar under en månad. Jag hoppas att ni alla dyker upp för att titta, världsstjärnor som jag själv kommer ju faktiskt stå på scen. Det vill ni inte missa.

Boka biljetter här!

Robert Gustafsson är mindre än tre

Robert är min stora idol. Allt han gör är helt ofattbart bra och jag avgudar hans förmåga att vara rolig. Han kan härma i stort sett alla dialekter och språk, han skrattar aldrig åt sina egna skämt, hans tajming är perfekt och skämten håller alltid toppklass. Jag förstår inte hur han kan ha hållit på så länge och ändå vara ohotad som Sveriges bästa komiker. Nästan alla roliga klipp jag lägger upp här på bloggen är med Robert som ni kanske har märkt. Bara det bästa är nämligen bra nog åt mina läsare.

Titta på klippet nedanför och buga er inför humor-kungen.



(Om ni inte fattar rubriken så kan jag skriva den på ett annat sätt: Robert Gustafsson <3)

Kenny Starfighter



Jag och Erika såg den nya filmen idag på Heron City. Om jag påstår att är ett mästerverk så ljuger jag, men underhållna blev vi. Den var löjlig på ett roligt sätt och var minst lika bra som tv-serien som gick 1997. Effekterna var påkostade också och det uppskattas.
Det var inte trångt i salongen direkt. Det var vi två och ett dussin ungar med tillhörande föräldrar. Det kanske inte var så konstigt med tanke på att klockan bara var tolv när filmen började, men ändå. Erika och jag tog oss en snabb lunch på donken efter lite godisinförskaffning på Willys och då menar jag snabb. Det blev brådis när vi väl slängde ett getöga på klockan. Jag brukar inte kasta mat, men nu blev vi tvugna att offra några pommes för att inte missa anslaget. FÖRLÅT MIG ALLA BARN I AFRIKA!
Efteråt gick vi runt och tittade på möbler för att känna oss vuxna och det fungerade. Pröva så får ni se.

Glad Påsk på er!


Rödhårig? Nerru...

För första gången i mitt liv har jag färgat håret! Det var ett litet steg för en vanlig människa, men ett stort steg för mig. Jag har alltid haft min naturliga hårfärg, även om den har förändrats lite genom åren. När jag var en glad liten femåring så hade jag guldfärgat hår, sedan blev det mer likt koppar och numera är det mest brunt med en röd ton i sig. Min hårfärg är jag faktiskt ganska ensam om att ha. Jag är ju varken lika rödhårig som vanliga rödhåringar eller lika brun som vanliga brunetter.
Nu efter färgningen är det hur som helst väldigt mörkbrunt, nästan svart om jag för säga vad jag tycker (och det måste jag ju få på min egen blogg).
Det bästa med att bli färgad var helt klart att skölja håret efteråt. Jag är säker på att det är därför man pungar ut med så mycket pengar på sånt, man vill bli duschad och pillad i huvudet av en frisör en stund.
Jag tycker att jag ser ut som en estetare nu med sånt här hår, det enda som fattas är converse-skor och ett plektrum i bakfickan. Då skulle förklädnaden vara komplett.
Jag bestämde mig för att färga håret när jag såg bilderna som togs på klassen den första skoldagen. Det var bara jag som såg exakt likadan ut nu som då. Det fick mig att känna mig lite tråkig och det vill man ju inte vara.

Önskas en nostalgitripp?

Nostalgi är alltid kul. Här har jag samlat några intron jag saknar. Är verkligen nya barnprogram lika bra?

Mumintrollet
(OBS, outro ej intro)


Skymningssagor


Sagostunden


Pokémon


Luftens hjältar

Skaldjurssoppa

Beställ aldrig skaldjurssoppa på Heng King i Haninge centrum!
Det gjorde jag och blev väldigt överraskad. Jag förväntade mig en orange och väldoftande soppa, men istället blev jag serverad något som liknade innehållet i en torsks mage. En gråvit vätska med delar av havslevande varelser i. Jag är rätt så säker på att det var bläckfisk, musslor, en jätteräka och något som liknade en vit liten majskolv men som självklart var något helt annat. Det smakade som Bohuslän luktar om ni undrar. Jag kände mig som en deltagare i fear factor. Den enda skillnaden var att jag inte fick betalt för att äta.
Jag åt tillsammans med Isa, Mathilda och Simon efter en av teaterföreställningarna i helgen. Isa åt soppan hon med och hon grimaserade nästan inte alls. Det var starkt jobbat.


RSS 2.0