Jag är glömsk

Den här veckan började verkligen inte bra. Av någon anledning glömde jag bort viktiga saker jag skulle gjort både i måndags och igår. Det brukar aldrig hända, men nu hände det alltså två dagar i rad. På Muskö kan man inte räkna med att bussarna passar heller, så det är inte lätt att skynda sig tillbaka till Handen för att hinna med det man har glömt.
I måndags skulle Mathilda sjunga på en konsert i Fredrika Bremer och jag hade lovat att komma. Idiotiskt nog så skrev jag aldrig upp det i kalendern och på grund av det så missade jag alltihop. Jag blev påmind av Simon när jag var här ute på ön och då var det redan kört. Förlåt igen Mathilda.

Nästa dag som var igår blev misstaget till och mer värre. Det var en viktigare sak jag glömde och den var mycket svårare att glömma också, jag hade faktiskt skrivit upp det i kalendern. Precis när jag kommer innanför dörren här hemma på Muskö så ringer Simon exakt som dagen innan. Han frågade om jag var på väg till teatern. I det ögonblicket börjar panik-klockorna ringa inuti mitt huvud. Det är inte alls lång tid kvar till premiären och därför är det dödstraff på att missa en repetition. Nästa buss gick om nästan två timmar och pappa var inte hemma, så han kunde verkligen inte skjutsa mig. Jag ringde till regissör-Josef och sa som det var. Jag frågade om det var någon idé att komma över huvud taget eftersom det var 20 minuter kvar tills repet skulle börja och det var det. "Du MÅSTE komma" sa han och producenten Sanna. Vi skulle repa med kostym, ljus och musiker och både Ormteaterns styrelse och någon från tidningen Mitt i Haninge skulle titta på. De beordrade mig att ta en taxi helt enkelt. Det tog nästan en halvtimme för taxin att komma (förstår ni hur isolerad jag är?), men chauffören var en väldigt hygglig kille. Han tröstade mig lite när jag berättade om min usla dag. Han kanske dyker upp på någon föreställning också, han fick en reklamlapp av mig i alla fall. I Västerhaninge klev jag av och sprang till tåget som stod på perrongen, jag hann med det och kom till ladan "endast" en timme för sent. Där hade alla nyss satt igång med att köra igenom pjäsen. Den första timmen hade gått åt till att läxa upp alla skådespelare vad jag kan förstå. Det ingår tydligen i regissörernas jobb att de ska skrämma upp ensamblen när premiären närmar sig, vi har ju fortfarande en hel del detaljer att slipa på innan vi är färdiga.
Sofie hade struntat i att komma och därför är hon inte längre med i pjäsen, nu får man tydligen inga extra chanser. Sanna erbjöd att Ormen skulle betala för min taxiresa och det tyckte jag var väldigt snällt... framför allt om man vet hur mycket den kostade. Ni kan ju gissa om ni vill.

Idag efter skolan tittade jag efter i kalendern flera gånger och ringde både pappa och Simon för att försäkra mig om att jag inte hade glömt bort något jag skulle göra på kvällen. Om det hade hänt samma sak idag igen så hade jag anställt en sekreterare eller något i den stilen.


Jag känner mig som Doris i Hitta Nemo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress (det är bara jag som ser den):

Din bloggadress (om du har någon):

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0