Inte snällt


Tyska är inte mitt favorit-ämne

Det är väldigt, väldigt långt ifrån mitt favorit-ämne. Inget ämne är så långt ifrån mitt favorit-ämne som tyska. Man skulle faktskt kunna säga att tyska är ämnet jag gillar allra minst. Man skulle till och med kunna gå så långt som att säga att jag ogillar tyska... rejält.

Det är inte så att jag ångrar mitt språkval (för franska, spanska och italienska verkar inte ett dugg roligare), jag vill snarare slippa att plugga några andra språk än svenska och engelska över huvud taget. Om jag inte hade haft tyska så hade jag inte sett något negativt med plugget alls. Jag är övertygad om att min skoltid hade varit mycket roligare och lättare att stå ut med om bara tyskan hade försvunnit!
Det känns som att jag inte blir ett dugg bättre på det och på lektionerna lär jag mig ingenting. Jag har inget ordförråd alls eftersom de ord jag lär mig försvinner direkt efter förhöret. Om jag har tur så stannar ett eller två ord kvar, ord som jag aldrig kommer ha användning av. Jag längtar inte till tysklandsresan direkt. Då är man tvingad att använda tyskan (fastän alla förstår engelska) och känner sig dålig om man inte gör det. Så var det i nian i alla fall. Då var jag mest tyst på grund av det.
Anledningen till att jag behöver skriva av mig det här just nu är att jag har prov alldeles efter lovet. Därför måste jag öva nu och jag blir lite sur av det. Proven i tyska är de enda prov som jag aldrig brukar känna mig säker på. Jag förstår väldigt lite och är glad när det är över oavsett hur dåligt det går.

Sa jag att jag inte gillar tyska förresten? 


Mitt första statistjobb

Det var inte direkt den bästa eller roligaste dagen i mitt liv, det kan jag säga på en gång, men nu är jag hur som helst en erfarenhet rikare. Jag berättar från början till slut:

Jag var en av de första statisterna som dök upp. Lisa (alltså samma tjej som ringde mig i onsdags) var där och tog emot alla, hon berättade hur det skulle fungera under dagen och visade var vi skulle hålla till. Det var en lång och bred korridor som hade väldigt högt till tak. I den ena änden var jag och de andra statisterna och i den andra fanns ingången till studion. Det var ganska kyligt av nån anledning, så många satt med sina jackor på sig. Det var bara att sätta sig och vänta.
Folk blev hämtade för att prova kläder (för nästan ingen fick behålla 90-tals kläderna de tog med sig hemmifrån) och sminkas inför inspelningen och jag blev såklart hämtad bland de sista. Därför fick jag inte direkt de allra finaste kläderna. Jag blev tilldelad ett par lila byxor och en turkos tröja efter att ha stått halvnaken i några minuter. Efter det gick jag upp till sminket men de tyckte att jag redan var tillräckligt vacker. Sedan gick jag vidare mot hår-fixarna men de ville inte heller ha mig. Då var det bara att sätta sig och vänta igen. Visst pratade vi statister en del med varandra, men efter en stund fanns det liksom inget mer att diskutera. Det var bra att ha med sig en ipod med andra ord.
Till slut bad Lisa alla att komma in till studion. Där inne var det uppbyggt så att det skulle föreställa programmet Tur i kärlek, det där när en tjej ska välja en av tre killar bakom en vägg. I bakgrunden fanns det i alla fall massor av bruna hjärtan som jag tyckte såg ut som pepparkakor (det kan ni tänka på när reklamen dyker upp på tv). Vi statister satt bara medan personalen fixade med kameror och lampor. Jag fick faktiskt leka huvudroll då, jag satt där en av de tre killarna skulle sitta. De som skulle synas i reklamen hade nämligen inte kommit än. Jag flyttades sedan runt en bra stund. Joakim (som var projektledare och skötte om oss statister när vi var inne i studion) och en annan tjej sa åt mig att byta plats tre gånger tror jag. Först satt jag längst fram men till slut hamnade jag i trappan, den allra sämsta platsen. Om jag syns på tv så är det ett mirakel. 
Lite senare var det dags för lunch bestående av chorizo med potatisgratäng och det var faktiskt väldigt gott. Man överlevde inte på kakorna, frukten och godiset som serverades i omgångar under dagen.
Efter lunchen började själva inspelningen och då sa de att jag inte fick ha på mig mina glasögon. Då tog jag av mig dem, men det räckte tydligen inte. Personer med synfel ska naturligtvis lida ännu mer genom att använda fel glasögon. Glasögon som är alldeles för små, asfula och med helt fel slipning. Jag såg till och med sämre än vanligt och det skavde något fruktansvärt på näsan och öronen. Vi spelade in reklamen om och om och om och om och om om och om och om och om och om igen... osså några gånger till. Det var aldrig hela reklamen, regissören bröt varannan sekund. Tre från publiken fick förresten vara med lite. En fick spela studiokille som räcker över blommor och skumpa och två andra fick spela förra veckans vinnare. Vi i publiken fick till slut vara i centrum. Kamerorna riktades mot oss och vi fick applådera, göra vågen, skratta osv. Jag fick väldigt ont i benen och rumpan eftersom jag satt i den där trappan.
Det satt ett riktigt rövhål i publiken om ni undrar, han var oerhört angelägen om att markera hur mycket han ville därifrån. Han hånade personalen och klagade på hur lite han fick i betalt för att vara med. Honom hade jag lust att klippa till med en rörtång, men någon sådan hade jag tyvärr inte med mig.
Tiden drog över rejält. Från början skulle vi få gå hem klockan fem, men det blev halv sju. Det betyder att jag var där i tio timmar! Det bästa på hela dagen var när jag fick femhundringen, då var allt över. Jag skulle vilja påstå att jag inte jobbade för pengarna, jag sålde tid bara.

Satan vilket långt inlägg det blev.      


Sail away



Den här låten är skön att somna till.

Tandläkarbesök

Jag var hos tandläkaren i onsdags.
Hon hade väldigt fina tänder.
Hon ska laga ett hål åt mig i mars.
Hon ville att jag skulle börja använda tandtråd.


Jag ska vara med på tv!

Det gick verkligen undan. Dagen efter att jag registrerade mig på statist.se så fick jag mitt första jobb! Jag ska vara med i en reklamfilm för Riksgälden som spelas in imorgon. Ni har antagligen sett de gamla filmerna, men om inte så kan ni se dem här och här. Jag ska bara sitta i en publik så ni lär inte se mycket av mig, men det ska bli kul ändå. Jag kommer ju få se hur det går till när man gör reklam och det är inte fy skam. Det ska bli spännande.
Man får 500 kr för besväret, för lite besvärligt är det. Inspelningen kommer att vara i filmhuset på Gärdet och där måste jag vara 8:30-17:00, en heldag med andra ord. De bjussar på lunch och fika i alla fall, det uppskattar jag.
Det kommer bli himla mycket väntan är jag rädd. Det ska riggas, provas kläder, sminkas, bytas vinklar på kameror och sådant. Jag får alltså inte glömma att ta med massor av tidsfördriv. Min iPod, Hamlet (som jag har i läxa att läsa), Hälge (som jag läser frivilligt) och ett korsord räcker förhoppningsvis.
Det är meningen att reklamen ska utspela sig i början av 90-talet, så det gäller att hitta passande kläder. Jag har provat en del av pappas gamla, men vi två har inte direkt samma kroppshydda. Jag satsar istället på saker från min egen garderob.


Dit ska jag imorgon.

Full like a kastrull


Ny profilbild



Det var ett bra tag sedan jag bytte profilbild, men nu tyckte jag att det var dax. Jag tog nämligen det stora steget ikväll! Jag registrerade mig på statist.se! Då vill man ju ha en väldigt proffsig och rätt allvarlig bild på sig själv, så jag plåtade mig mot vardagsrummets vita vägg. Jag måste säga att jag gillar resultatet. Därför har jag lagt upp bilden på både statist.se, bloggen, msn och facebook. Så nu är det så här alla ute på internet kommer se mig. Det duger väl? Att tjejerna inte redan har kastat sig på telefonen och slagit mig en signal förstår jag inte, men det lär väl inte dröja många minuter till.
Visst ser jag rätt allvarlig och cool ut? Så är ni inte vana att se mig, eller hur?

Disney på riktigt

Jag älskar Disney-klassiker!

Det Disney håller på med nuförtiden kan aldrig mäta sig med de gamla filmerna. De som jag och många andra har växt upp med. Det gäller att köpa dem medan de finns på dvd, för det är alltid under begränsad tid. I födelsedagspresent fick jag både Robin Hood och Peter Pan, det är jag tacksam för. Om man inte passar på när de finns så får man nämligen vänta i 20 år tills de kommer igen. Jag tror att Pinocchio har kommit nu också, så den ska jag inte heller missa. För några dagar sedan såg jag Den lilla sjöjungfrun för första gången, av en ren slump.
Jag satsar på att se allihop.

Jag är rätt barnslig av mig, men även ni coola kan njuta av barnsliga saker. Musiken, humorn och magin måste alla uppleva.




Köp några godingar ni också, en nostalgitripp är alltid kul.

Jag inser nu efteråt att det här inlägget blev lite väl likt en annons, och det var inte riktigt meningen. Jaja, jag ska försöka att undvika sånt här i framtiden. Ni får ursäkta.

Kunskap är makt

Thomas Edison skapade det engelska ordet Hello.

13% av amerikanerna tror att vissa delar av månen är gjord av ost.

Historiens yngsta föräldrar var åtta och nio år gamla och de levde i Kina i början av 1900-talet.

Venus är den enda planeten i solsystemet som roterar medsols.

IBM:s slogan är "Think" och Apples är "Think different".

Du delar din födelsedag med minst nio miljoner andra människor.

Arabiska siffror uppfanns i Indien.

Det finns 450 sorters ost i världen och 240 av dem kommer från Frankrike.

Pärlor smälter i vinäger.

Stjärnan Betelgeuse har en diameter som är större än jordens omloppsbana runt solen.

Rosa elefanter



Vem behöver testa droger när man kan titta på Dumbo?

Glad igen

Runt min födelsedag har jag varit lite nere. Det är konstig att det händer när man ska vara som gladast, men jag verkar har mått dåligt vid samma tidpunkt förra året (av andra anledningar). Anledningarna är kanske inte så allvarliga i år heller, men de räckte tydligen för att få mig att må sämre än vanligt. För det första så rensade jag bland en massa papper för en vecka sedan. Sånna som har samlats på hög och glömts bort. En del sparades, men det mesta slängdes. Det var papper från slagverket, gymnasievalet, teatern och kyrkan, men framför allt från brandbergsskolan. Jag hittade mängder av prov från hela högstadiet. Prov som jag hade lagt ner massor av tid på att öva inför. Nu läste jag igenom frågorna och insåg att jag hade glömt i stort sett allt. Då slogs jag av en känsla av meningslöshet. Vad var det för vits med skolan om inget jag lärde mig stannade kvar i huvudet? Då är ju hela samhällets system med utbildning och jobb helt värdelös. Matten hade jag faktiskt blivit bättre på, men det var allt. Nu fattar jag att mycket annat av det jag lärt mig är kvar i huvudet, men jag tvivlar på att jag skulle klara av ett NO-prov från åttan idag (om jag inte fick tid att plugga som en galning förstås).
Den andra och största anledningen till min deppiga period var något som jag också blev glad över. Simon och Mathilda är ett par numera. Det var jättekul att de hittade varandra men då kände jag mig inte bara meningslös utan också ensam... väldigt, väldigt ensam. Borde det inte bli min tur att hitta någon snart? Det tycker jag faktiskt.

Nu är Simon i Florida för övrigt, jag tror han är framme nu (men man vet aldrig, det är ju fredagen den 13:e).

Det är tur att jag mår bättre nu i alla fall, för imorgon ska min födelsedag firas. Bli inte ledsen om du inte är bjuden, för det är inget ungdoms-partaj. Endast släkt (och andra som nästan räknas som släkt) ska komma.


Idag fyller jag år

Den här bloggen tillhör minsann inte längre någon liten 16-åring. Numera är det en bra mycket äldre 17-åring som sitter bakom spakarna. Han kanske ser likadan ut som igår när han bara var ett barn, men på insidan är han nu ett helt år klokare. Nu är det bara ett varv runt solen kvar och sedan är han myndig!


För barnen



Här kommer lite fräscha idéer till barnprogram. Känsliga tittare varnas.

Historiaprojekt

Den här veckan har inte varit någon vanlig vecka. Vi har nämligen inte arbetat med något annat än Stockholms historia. Vi har åkt in till stan i stort sett varje dag för att besöka museum och titta på Stockholm i allmänhet. Vi åkte till Stockholms stadsmuseum, Hallwylska palatset och Skansen. Det var synd bara att Steven var sjuk hela veckan, schemat fick göras om rätt mycket eftersom det var han och Bengt som skulle hålla i hela projektet. Stockholms historia var han visst extra bra på.
På Stockholms stadsmuseum såg vi bl.a hur slussen kanske kommer se ut i framiden. Det var fem olika förslag och alla sög. Googla efter bilder på förslagen ni, då fattar ni vad jag menar.
När vi inte höll till i stan så arbetade vi med grupparbeten i skolan. Jag, Ida, Frida och Lisa var en grupp och vi valde att arbeta med vad folk åt på medeltiden. Jag tog det på så stort allvar att jag bakade medeltids-bröd till redovisningen, det ni. Folk som gick förbi när jag stod och knådade i cafeterian tittade ganska konstigt på mig, vissa trodde att jag gjorde min lunch.
Brödet hette norskt flatbröd (det tyckte många var ett kul namn) och det var hur enkelt som helst att göra, få i klassen gillade det men det piffade definitivt upp vår reovisning.


Sommarjobb på gång!

Hurra!
Jag visste väl att det till slut skulle löna sig att hålla till i kyrkan! Ikväll ringde en tjej från Jordbro kyrka och frågade om jag var intresserad av att jobba där runt midsommar med ett dagkollo för barn runt tio år, och det ville jag självklart. Vi ska träffas måndagen den 16:e för att prata mer om vad jag ska syssla med, men än så länge låter det perfekt. Jag tror att kollot ska hålla på ett par veckor och det är riktiga arbetsdagar från nio till fem, med en än så länge okänd timlön. Det skulle visst vara något tema på kollot också, något med utforskning har jag för mig att hon sa. Poliser skulle antagligen komma på besök någon dag (förhoppningsvis inte för att gripa någon). Jag hoppas att det är snälla ungar i Jordbro, annars kan de där veckorna bli väldigt långa.
Det känns väldigt skönt att jag får jobb den här sommaren, förra året gick det nämligen inte så bra med letandet. Jag var för sent ute då och jag fick aldrig något.


Ser det ut som en bra arbetsplats?

Nudister


Robin in da Hood

Nu har vi kommit igång. Manuset är färdigt och vi har börjat repa inför premiären i maj. Det blir en kul upplevelse att stå på scen tillsammans med både vuxna och ungdommar, i ett rätt så proffisgt sammanhang dessutom. Nu är det allvar.
Vi är indelade i två grupper: prinsens gäng (de onda) och Robins gäng (de goda). Vi repar en gång i veckan på olika dagar men på söndagar övar vi akrobatik och mimning tillsammans, sådant ska vi nämligen använda i pjäsen.
Min roll Serves har som tur är fått mer att säga i det nya manuset. Jag var rädd att det skulle bli tvärt om eftersom det har tillkommit roller, men det betydde ju även att det blev fler scener. Det känns skönt att få synas. Jag hoppas bara att jag blir en övertygande Serves, jag tycker att han är lite knepig att spela. Jag ska alltid ha tungan i rörelse, andas hackigt och vara lite ihopsjunken. Allt blir kanske naturligt till slut.
Ni kan räkna med att jag säger till när det är dax för er att boka biljetter. Den här pjäsen får ni inte missa.


RSS 2.0