Gröna Lund

Då har man åkt Insane. Det är väl lite imponerande att jag vågade ändå? Den ser nämligen läskig ut när man står bredvid och tittar upp på de skrikande stackarna som åker. Magen pirrade rejält i kön kan jag tala om, men när åkturen väl satte igång så var det bara att försöka överleva. Att sitta 30 meter ovanför marken och volta både framåt och bakåt är verkligen en upplevelse. Det jobbigaste var nog att inte veta vilket håll man skulle volta åt härnäst, man blev överraskad varje gång och det satte fart på adrenalinet. Insane är helt klart min nya favorit på Grönan.

I övrigt kan jag inte påstå att jag är så förtjust i Gröna Lund. Om man jämför med Liseberg så är det faktiskt inte så mycket att hurra för. Jag var där i onsdags tillsammans med Simon, Dani, deras morföräldrar, två kusiner och Isa såklart. Visst är det kul med tivoli-känslan, men det finns för få attraktioner som är roliga att åka. Antingen är de gjorda för småbarn eller så måste man åka med livet som insats (nästan i alla fall). Den allra hemskaste åkturen får man i Fritt fall. Den har jag åkt en gång och jag tror inte att det blir fler. En annan negativ sak med Grönan är trängseln som man aldrig kommer ifrån. Man måste alltid se upp för folk som står i vägen och det är långa köer till allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress (det är bara jag som ser den):

Din bloggadress (om du har någon):

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0