Michael Jackson

Han blev bara 50 år men hans låtar kommer leva för evigt.


Baksmällan



Jag, Simon och Erika var på bio förra veckan och vi såg den bästa filmen på länge. Jag var nästan säker på att jag skulle gilla den eftersom jag inte hade hört något dåligt om filmen alls, och jag blev inte ett dugg besviken. Man blev underhållen från början till slut och hela salongen skrattade i varenda scen. När eftertexterna började rulla applåderade alla till och med, och sånt händer ju verkligen inte ofta. Så bra var filmen! Man borde kanske inte bli sugen på att åka till Las Vegas efter att ha sett den (killarna i filmen klarade inte riktigt av staden), men jag vill inget hellre. Någon gång borde man ju dit för att uppleva stämningen. Jag som är lite fascinerad av kasinospel måste ju prova på att spela bort lite pengar där.

Tatueringar



Alla har väl någon gång funderat på att skaffa sig en tatuering? Kanske inte på fullaste allvar, men man har självklart lekt med tanken. OM jag skulle tatuera mig (men det kommer jag antagligen aldrig göra) så vet jag precis hur den skulle se ut. Den skulle sitta under foten och bara bestå av text. Det skulle stå "Made in Sweden", med enklast möjliga bokstäver. Det vore väl något? Den skulle ju sitta väl dold och vara väldigt diskret. Tänk vilken festlig grej! Jag är tillverkad i Sverige och kan bevisa det. Det är ju bättre än pass!
Simon har en annan kul idé. Han vill tatuera in "Ditt Namn" på armen. Oavsett vem han träffar så kan han säga att han har personens namn på armen. Det är humor när den är som bäst!

Har ni några andra kul förslag?

Årets första dopp

Jag, mamma, Isa, Simon, Jonte, Dani och Erika har varit i Östnora och badat i dag. Det är kanske sent att ta årets första dopp nu, men det är inte så väldigt skönt ens i slutet av juni ska jag be att få tala om. Det krävs mycket mod för att hoppa i havet... i alla fall för mig. Simon och Jonte dök förstås i på en gång medan Dani, Erika och jag tog det försiktigt. Jag behövde naturligtvis mest tid på mig och njöt inte direkt av den iskalla kylan. Det var ju så kallt att jag fick svårt att andas! Därför var jag inte så sugen på att bada fler gånger under dagen. Det var inte så pass varmt i luften att man blev svettig direkt (det blåste svalt) och då märkte man inte hur bränd man blev. Det syns verkligen att alla har varit i solen. Jag är röd som en kokt kräfta som nyss har ätit något starkt och det svider en del. Jag är inte gjort för att ligga på stranden.


Färdigjobbat för tillfället

Nu kan man pusta ut efter dagkollot. I dag var den sista av de sex dagarna och jag tror inte att jag kommer sakna jobbet direkt. Det har varit väldigt påfrestande att tampas med ungarna från tio på morgonen till tre på eftermiddagen kan jag tala om. Jag har fått lära mig att jag är alldeles för snäll och på grund av det så får jag inte en gnutta respekt av ungarna. Halva gruppen har varit skitjobbig! Några killar och en tjej har varit så ohyfsade att jag blir trött bara av att tänka på det. De lyssnade inte på vad jag sa och vägrade lyda, de petade mig i magen så fort de fick chansen, de frågade löjliga frågor om och om igen och de kallade mig för tönt, kyckling, ost(!) och tjockis av någon anledning. Den andra hälften av gruppen var däremot hur gullig och mysig som helst. Sånna barn blir man aldrig trött på. Under dagkollot har vi varit på utflykt till Österhaninge kyrka, tittat på film, pysslat, spelat biljard och kubb, lekt i kuddrummet och gått tipspromenader. Det mesta var jag själv med på och jag kände mig nästan som en deltagare ibland. Den enda stora skillnaden var att jag stannade kvar efter kl. 15 varje dag för att planera och fixa inför morgondagen.

Man kan lugnt säga att kyrkan ger sommarjobbare bättre betalt än kommunen i alla fall. Jag tjänade nästan lika mycket på den här veckan som jag kommer tjäna på fyra veckor hos hemtjänsten. Det känns lite snålt av Haninge.


Onödigt vetande - Sömnspecial

Man kan inte drömma samtidigt som man snarkar.

Sömnexperter säger att räkna får inte hjälper en att somna utan snarare tvärt om.

En normal människa behöver mellan 7-9 timmars sömn varje natt.

Innan glödlampan uppfanns sov människor i genomsnitt 10 timmar per natt. I dag sover människor i genomsnitt 6-7 timmar per natt.

Temperaturen i ditt rum påverkar hur du drömmer. Ju kallare det är desto värre är drömmarna.

En normal människa har fem drömmar per natt.

Det tar sju minuter för en vanlig person att somna.

Det vi lär oss precis innan vi går och lägger oss kommer vi ihåg längre än det vi lär oss vid andra tidpunkter.

Ca 40% av alla vuxna snarkar.


Painted By Numbers



The Sounds har gjort många bra låtar och här är min favorit. Lägg märke till videons kvalité (om man tittar på den i HQ på youtube åtminstone), det är sällan musik låter så här najs på nätet.

Wine

Nej, jag ska inte prata om vin, jag ska prata om ett himlans coolt linuxprogram. Jag vet att så gott som ingen av er använder linux, men ni kan lyssna ändå.

Wine (som står för Wine Is Not an Emulator) gör det möjligt att köra windowsprogram på linuxdatorer! Det är sjukt häftigt för folk som är smått nördiga, som jag. Jag installerade det nyligen på min dator här hos mamma bara för att det är kul att ha. Egentligen behöver jag inga windowsprogram eftersom jag klarar mig alldeles utmärkt med linuxalternativen som finns, men nu är både μTorrent och Winamp installerat. μTorrent fungerar hur bra som helst och jag föredrar faktiskt det framför Transmission, men man märker att Winamp tyvärr inte trivs särskilt bra. Jaja, coolt är det i alla fall. Det känns bra att allt går att ordna, även om det inte är nödvändigt för mig i nuläget. Man vet aldrig när man måste använda ett program som bara finns till windows. Seterra hade t.ex. varit bra att ha inför förhöret på världens länder.


Den sista föreställningen

Den 14:e och sista föreställningen av Robin in da Hood har spelats!

Jag har fått lära mig att det finns en oskriven lag gällande den sista föreställningen: På den får man busa till det. Jag kan säga att det blev en hel del bus och de gjorde att det blev den bästa föreställningen av alla, både för ensamblen och publiken. Vi själva har ju minst sagt tröttnat på pjäsen av förståeliga skäl (vi kan i stort sett varenda replik både framlänges och bakänges), men nu hände många oväntade skojigheter. Det busigaste var att jag och Erika hällde ättikssprit i vattnet som Robingänget drack på scen (i ölflaskor) och i vattnet som prins Magnus baddade i sitt ansikte. Det kan inte ha varit så trevligt, hehe. Magnus fick även riktig whisky att dricka istället för äppeljuice som han borde. Sedan gjorde alla egna små ändringar i sina repliker och handlingar. Det mesta var så pass kul att det borde varit med från början i manuset. Bland annat så tafsade Charlie nästan på Ninas rumpa när de stod och kramades och jag drog ner byxorna när jag visiterade Simon. Allt gjorde bara pjäsen bättre.

Kommer ni ihåg den mögliga whiskyn förresten? Den jag råkade bjuda Magnus på i början av spelperioden. Jag har bytt ut just den flaskan några gånger, men det fanns fler. De byttes aldrig under hela månaden och till slut sa en av flaskorna ifrån. Den sköt Gustav i ryggen med korken mitt under en föreställning och det pangade till riktigt ordentligt. Så mycket hade innehållet jäst. Det hände inte under den sista föreställningen, men jag var ju tvungen att berätta ändå. Det är vad jag kallar ett biologiskt vapen. Kontakta försvaret och sälj idén!

Efter den sista föreställningen stannade alla kvar och åt pizza. Eva delade även ut små presenter tillsammans med foton på var och en av oss och på baksidan var en passade replik nedskriven. På mitt kort stod det: "Hör ni, måste ni spela så där nu? Det är ju fest. Spela något roligare." Och min present var så klart en partyhatt och en liten ballong.

Jahapp, då var allt slut då. Robin har kastat sin sista pil och min hud kan äntligen återhämta sig från allt fetsmink den har plågats av under spelperioden. Det är blandade känslor som dyker upp nu, vissa saker är det skönt att slippa och andra kommer man verkligen sakna. Nu dröjer det antagligen ett helt år till nästa stora produktion på Ormen. I den pjäsen vill jag inte bara spela med kroppen, några dialoger vore inte så dumt.


Tack alla ni som kom och tittade!

Så här ligger det till


Jobbstart och återförening

I torsdags började det första av mina två sommarjobb och jag är tacksam för att helgen kom så fort som den gjorde. Jag är ju ledare för ett dagkollo i Jordbro kyrka och det innebär att jag måste handskas med vilda tioåringar flera timmar i sträck. Det tar faktiskt på krafterna. Att vistas i kuddrummet kan jämföras med att hårdträna på gymmet, framför allt när barnen vill dräpa mig. Jag hoppas att jag är bra försäkrad. Man kan lugnt säga att jag är trött när jag kommer hem, men vila har jag inte direkt kunnat de här två kvällarna. I torsdags spelade vi den näst sista Robin in da Hood-föreställningen (ikväll spelar vi den absolut sista) och i går var det äntligen dags för en klassåterförening hemma hos Johan, den har i alla fall jag längtat efter länge. Hela klassen var tyvärr inte närvarande, Josef, Matte, Fanny och Sara B kunde inte komma, men det var askul att träffa alla andra igen. Vi sågs senast när vi var med på sångklassernas julkonsert, men nu blev det alltså en riktig träff. Jag hade nästan glömt hur underbar klassen 9e var. Det får inte dröja allt för länge till nästa partaj nu bara, vi umgås alldeles för lite med varandra.


Om alla barn kunde vara lite mer som Alfons Åberg ändå...

Sudden


Skolavslutning i dag

Klockan ett i dag började mitt sommarlov! Nu är det semestertider för alla oss i klass S1B och när vi träffas igen så är vi S2B. Jag kommer sakna allihopa fram till dess, men jag hoppas att jag åtminstone ser några under lovet.

Det var en fin skolavslutning. Kören sjöng många sånger, lärarna sjöng en (om Fria så klart), Nina sjöng också en, några musikelever (inklusive Burre och Andreas) spelade gitarr och ukelele och en präst och rektor Bengt höll tal. Bengt avslutade sitt tal med att säga att han skulle dra sig tillbaka och då blev vi alla förskräckta i ett ögonblick. Vi trodde att han skulle lämna skolan helt och hållet, men så var det inte. Han kommer fortfarande vara historialärare, men Per tar över som rektor. Han var faktiskt rektor under Frias fyra första år. Sedan delades våra betyg ut. Vi hade fått reda på dem innan, men att få dem nedskrivna på papper är ändå speciellt. Jag fick MVG i alla kurser förutom Naturkunskap A, alltså Matte A, Historia A, Geografi A, Samhällskunskap A, Svenska A, Engelska A, Religion A och Estetisk verksamhet. I Naturkunskap A fick jag nöja mig med ett VG. På grund av det kan jag inte säga att jag fick MVG i alla ämnen, men självklart är jag mer än nöjd ändå. I nian fick jag bara tre MVG, så man kan lugnt säga att jag har blivit bättre sedan dess.

Ha ett skönt lov nu!


Vaknande

Är det bara jag som brukar få mindre panikattacker när jag vaknar av något annat än min väckarklocka på morgonen? Det är antagligen ganska knasigt av mig, men jag har en bra anledning. Det brukar nämligen bara hända om jag försover mig. Jag har förmågan att stänga av väckarklockor i sömnen och då vaknar jag alldeles för sent av just något annat än min väckarklocka. Det kan vara en telefon som ringer, en katt som slickar mig i ansiktet men det värsta av allt är... när jag vaknar av mig själv. Då kan man nästan vara helt säker på att det är fara och färde. Det är ett hemskt sätt att vakna på. Jag börjar febrilt tänka efter om jag har vaknat för tidiget eller för sent och det brukar nästan alltid vara för sent. När mamma eller pappa är hemma ser de alltid till att jag kommer på fötter när det är dags, men annars kan jag sova bort värdefull morgontid. En gång missade jag den första lektionen i skolan, men jag brukar kunna hinna med bussen med flera sekunders marginal tack vare min förmåga att stressa som en galning. Nu under sommarlovet kommer jag sällan ställa klockan och på grund av det lär jag antagligen bli kallsvettig varje morgon innan jag inser att jag kan sova hur länge jag vill.

Har någon annan samma problem som jag?



Insättning och påsättning


Snart är läsåret slut

Jag kan knappt förstå att det redan har gått ett helt år sedan jag slutade nian. Ett år låter som en väldigt lång tid, men det har gått fasligt fort. Det börjar förresten bli dags för en klassträff nu tycker jag, jag hoppas att någon tar tag i saken (men naturligtvis inte jag) för jag är otroligt sugen på att träffa alla från forna 9e igen. Vi i den nya klassen har äntligen fått en bra sammanhållning (men man får ända sakna Brandbergsskolan ibland)! Samhällsvetarna och ekonomerna i klassen har aldrig umgåtts med varandra mer än absolut nödvändigt, men nu blåser förändringens vindar. Vi sitter numera i samma soffor på rasterna och äter lunch tillsammans. Jag (som länge har kämpat för att detta skulle hända) är överlycklig. Nu känns det äntligen som att vi är en enda klass och det lär bara bli bättre i tvåan och trean. Det andra stora framsteget gäller matvanorna i klassen. Jag har alltid försökt få folk att äta på Parabolen, Riksäpplet eller Rudan när det är lunch (där serveras det nämligen riktig mat), men det har jämt varit mer intressant med McDonald's, Subway och sallader från Sabis. Man vill självklart inte äta ensam, så därför har jag också ätit på dessa ställen. Förra veckan lyckades jag övertala nästan tio personer att äta på Parabolen (de flesta av dem hade aldrig varit där förut) och vet ni vad? De gillade det! I dag åt jag där igen med nästan lika många! Den här stunden har jag väntat väldigt länge på.

Vi har redan fått veta våra betyg i religion, historia och matte och jag är mer än nöjd med dem. Jag har fått MVG i alla tre! Att det har gått så bra med matten är roligast eftersom det länge var mitt svagaste ämne. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om ett MVG. Nu hoppas jag bara att den här trenden håller i sig, om några dagar ser jag resten av mina betyg. Jag tycker att gymnasiet hittils har varit lättare än högstadiet. På högstadiet var det näst intill omöjligt att få bättre betyg än VG. Man skulle alltid kunna något som man inte hade fått lära sig, endast på det sättet kunde man imponera på sin lärare. På Fria får man reda på exakt vad man behöver veta och det är så det ska vara.

På fredag är det skolavslutning och sedan slipper man plugget en stund, men innan dess måste man vara i skolan för att ha rast hela tiden. På lektionerna finns det inget att göra längre och därför slutar de efter högst en kvart. Sedan väntar man på att nästa lektion, som är likadan, ska börja. Sommarlovet är efterlängtat, men jag kommer inte vara lika ledig som tidigare år. Nu ska jag först vara ledare på ett dagkollo för tioåringar i Jordbro kyrka under en vecka, och tre veckor senare ska jag jobba på Brandbergens hemtjänst i fyra veckor. Sedan har jag mycket kosing att spendera, frågan är på vad. Det lär förstås gå åt en del till Göteborgsresan, men att åka lite längre bort vore skönt också. Vi får se vad som händer... och fötter!


RSS 2.0