Nantes



Mathilda, Simon och jag planerar att åka till Göteborg i augusti. Vi tänkte gå på festivalen Way Out West där. Det är främst Mathilda som vill dit för att höra bandet Glasvegas, men Simon och jag måste ju följa med och hålla koll på det lilla livet, hon skulle aldrig klara sig ensam på Sveriges framsida. Mitt enda krav är att vi besöker Liseberg, då är jag nöjd.
Det här bandet ska också spela på festivalen, det heter Beirut och jag gillar det mer och mer.

En helt vanligt inlägg

Nu känner jag att jag måste höra av mig igen. Det har faktiskt gått en hel vecka utan ett ord från mig. Jag måste meddela att jag fortfarande lever så ni inte får för er något. Att blogga har bara inte varit först på prioriteringslistan på sista tiden. Jag har nämligen haft mycket annat på gång. Teatern har tagit en del energi. I går spelade vi vår fjärde föreställning och då kom Roger, Joanna och Mailin för att titta, det var en glad överraskning att se dem i publiken. Holmgren kom på föreställningen innan med sin tjej och det var självklart också kul. De sprider budskapet om pjäsen vidare.
Hittils så har inga stora katastrofer inträffat under uppspelen, men några små. T.ex. så serverade jag Magnus möglig "whisky" (alltså äppeljuice) av misstag under en föreställning. Usch och fy, det var inte fräscht. Jag upptäckte det i samma stund som jag hällde upp det i glaset och då var det för sent att göra något åt det. Magnus märkte hur som helst ingenting, när jag frågade hur juicen smakade så sa han bra. Nu har jag alltid stenkoll på hur juicen mår, om Magnus hade blivit magsjuk så hade det blivit problem kan jag säga.
Solveig, Thomas, Mattias och Daniel flydde bort från Borås över långhelgen och hälsade på mig och mamma. Typiskt nog så spelades inte Robin in da Hood dagarna de var här... det var en stor besvikelse. Vi gick på bio och strosade runt i stan istället. De fick se Muskö för första gången också, dit ska man ju ha vallfärdat minst en gång i sitt liv. Jag, Mattias och Daniel spelade rätt mycket tennis för övrigt. Daniel hade aldrig gjort det förut och han fastnade för det, han ville aldrig sluta. Både han och Mattias hade talang visade det sig.

Från det ena till det andra. Ända sedan jag var hos tandläkaren för nån månad sedan så har jag behövt tandtråd. Där hon lagade hål fastnar det nu mat ofta och det gör ont som bara den. Det är inte alls lätt att få bort det som har fastnat och när jag till slut lyckas så brukar det blöda i tandköttet, inte bra. Man tycker att ens mun borde må bättre efter ett tandläkarbesök, men icke då.

Premiär!

Spelperioden har börjat och den första föreställningen är avklarad!

Innan jag stack till teatern vid fyra så kändes det verkligen i magen att premiären var nära, men ju mer klockan blev desto säkrare kände jag mig. När jag väl hade bytt om, sminkat mig och kollat att all min rekvisita låg där den skulle så var jag förhållandevis lugn. Jag vet att min puls var uppe i 120, prinsen himself (alltså Magnus) kollade den fem minuter innan det var dags att släppa in publiken, men jag skrev ju faktiskt att jag var förhållandevis lugn.
Några saker gick snett under föreställningen, men det gör det alltid när det är premiär, det hör liksom till. Som tur är så är publik-människor inte världens klyftigaste varelser, de förstår oftast inte när det blir fel. Till skillnad från oss så har de inte upplevt alla scener hundra gånger om.
Ni ska veta att det är ofantligt mycket roligare att spela teater när folk tittar på. När den enda publiken är regissörerna Vivika och Josef blir det inte så många och starka skratt eller applåder direkt. Alla som har arbetat med pjäsen kan den ju utantill vid det här laget och då är den faktiskt inte riktigt lika underhållade, tro det eller ej.
Efteråt fick vi beröm från alla håll och kanter, vilket självklart är skitkul. Sånt kan man aldrig få för mycket av.


Nästa föreställning är på tisdag och det finns just nu 30 platser kvar att boka.

Ormteatern i media

Nu pratas det och skrivs om Robin in da Hood lite överallt. I två tidningar och en radio-kanal har vi fått uppmärksamhet. Spana in länkarna här under:

Stockholm City (sida 20)
Mitt i Haninge
P4 Radio Stockholm

Imorgon är det premiär, men jag tror inte att någon av er har missat det.


Här är bilden från Stockholm City. Känner ni igen han med de blå byxorna och den vita polo-tröjan?

Genialt helt enkelt



Stackars krake...

De tre musketörerna

Vad gör man när man inte repar eller spelar teater? Jo, man går självklart och ser andra göra det.

För några veckor sedan pratade några av oss i klassen om teater och jag sa att jag väldigt gärna ville se De tre musketörerna, men att det skulle bli svårt eftersom det var utsålt hela våren. Då säger Ida att hon ska se den och att hon även ska bjuda någon att följa med. Den någon blev lyckligtvis jag. Jag var ju helt klart den som var mest intresserad.

I förrgår var det dags. Då gick jag, Ida, Idas syster Mia och hennes kompis Hedda på stadsteatern. Det var en häftig upplevelse och jag fullkomligt älskade pjäsen. Jag har inget alls att klaga på. Den innehöll massor av både bra musik och humor helt i min smak. Den enda nackdelen med att se proffesionella skådespelare i toppform är att man själv känner sig som en amatör (men det är jag ju faktiskt). Jag hoppas att jag någon gång i framtiden hamnar på stadsteatern, det vore något det. Man kan ju alltid drömma.

Innan vi åkte in till stan så hälsade jag på hemma hos Ida. Hon fyllde 17 i veckan och hade därför hela familjen på besök för att grilla (hennes syskon bor inte hemma längre). Hon bor himla fint kan jag säga. På andra sidan rudan mitt i skogen, där finns det en väldigt fin, alldeles nybyggd villa. Där bor hon, hennes föräldrar, taxen Herman och hundratals grodor. Hennes mamma samlar nämligen på låtsas-grodor i alla möjliga former. De hade två bastuar (bastu i plural?) också, mina fördomar om finnar stämmer alltså väldigt bra överens med verkligheten.
 
Den här veckan ska jag till teaterladan varenda dag förutom idag, fredag och söndag. Det är körigt nu. På lördag är det premiär och därför gäller det att ge järnet de sista repen. Att det är nationellt prov i matte på onsdag och religionsprov på fredag gör mig inte lugnare direkt. Det kommer bli en krävande period det här.


"Unge smalhöftade d Ártagnan dyker upp en dag från ingenstans. Han har en gitarr på ryggen, en värja i handen och han tänker bli KÄND. Och han vet vart han ska ta vägen. Ryktet om Athos, Aramis och Portos har till och med nått hålan han kommer från."

Affisch à la Hood



Tadaa! Så här ser Robin in da Hood-affischen ut! Ni har förhoppningsvis redan sett den, men jag måste ju visa upp den på bloggen också. Jag och alla andra på ormen sätter upp dem på alla möjliga ställen nu. De drar till sig ögat och är rätt tuffa enligt mig. Blir man sugen på att boka biljetter?

Väldigt intressant

Spanien producerar flest korkar i världen.

Eiffeltornet har 1792 trappsteg.

Bin har hår på sina ögon.

38 % av amerikanska män säger att de älskar sin bil mer än sin fru.

Apor ler bara när de är rädda.

Det största antalet födda barn av samma kvinna är 69 st, hon var en rysk bonde.

En känguru kan bara hoppa om dess svans rör vid marken.

Ungefär en av 55 kvinnor i Kanada föder i bilen på väg till sjukhuset.

Nästan 73 % av kvinnorna i Bangladesh är gifta när de fyller 18 år.

Hundar kan inte titta uppåt.

En sväng till Katrineholm

Pappa och jag begav oss till Katrineholm över valborg för att hälsa på Gerd, Anders och Erika. Det gör vi varje år och förra året skrev jag också ett inlägg om trippen.

Allt var som det brukar. Vi gick fackeltåg till en sjö med en majbrasa i (på en flotte om ni undrar), beundrade fyrverkerier och hade det allmänt trevligt.
Vi spelade som vanligt Alias, världens bästa familjespel enligt mig. Det går ut på att förklara ord för sina lagkamrater och det är mycket roligare än det låter, man brister ofta ut i skratt. Jag går helt upp i varv och kämpar stenhårt för att vinna.
Katrineholm är ett himlans fint ställe. När det väl blir dags för mig att hitta ett eget hus så kan det mycket väl bli ett som ligger där. Staden är lagom liten och den ligger inte alltför långt bort från storstaden. Att husen är bra mycket billigare än här omkring är självklart också ett jätteplus.
Innan vi åkte hem på lördagen så såg vi Erikas dansuppvisning. Det var otroligt många barn och ungdomar som uppträdde, de minsta kan inte ha varit äldre än fem år, och det var en bra föreställning. Danserna som Erika var med i var helt klart de bästa (de små barnens danser går mest ut på att spring runt i en ring).
Erika går i nian nu och ska alltså snart börja på gymnasiet. Hon har bl.a. sökt till Södra Latins danslinje och hon kom in! Det var verkligen en bedrift eftersom det bara fanns 14 platser och ca 150 sökande. Hon är duktig hon. Nu gäller det bara att hitta ett bra ställe för henne att bo på i Stockholm, att åka från Katrinehom till Söder varje dag är nämligen ingen bra idé. Jag är verkligen impad av Erika, för att flytta hemmifrån redan som 16-åring är tufft. Om någon av er känner någon rar gammal tant som vill hyra ut ett rum inne i stan så kan ni väl tipsa mig om det? Det vore schysst. På Muskö blir det ju inte heller bra för henne att bo.
Jag kan berätta att jag köpte ett par skor också, röd-rutiga converse.


De ska få!


RSS 2.0