Gymnasiemässan

I fredags var jag där för att locka nior till Fria. Kommer ni ihåg inlägget jag skrev för ett tag sedan om att jag ville bli elevambassadör? Jag blev det, precis som alla andra som hade anmält sig.
Jag kan inte påstå att det hände mycket på mässan. Det var inte alls många som var intresserade av att prata med oss i vår lilla monter. Det verkade nästan vara fler utställare än besökare på mässan, vilket var knäppt. Jag var där från kl. 12 till 17 och under den tiden kom inte fler Fria-intresserade än jag kan visa på mina fingrar. Det är illa, men det var åtminstone inte bara oss gick dåligt för. Det var inte kö till någon annans monter heller direkt.
Det positiva med dagen var att jag träffade lite folk jag kände. Angelica, Sara B och Philippa från gamla klassen var där i samma syfte som jag själv och Jack och Pelle från teatern hittade jag också.
Pelle uppträdde med resten av sin klass från Stockholms estetiska gymnasium och det var ett minst sagt underligt framförande. Först stod de och stirrade ut på publiken i två minuter (förstår ni hur lång tid det är?) och sedan skrek de, föll ner på golvet och fick något sorts anfall upprepade gånger. Det är vad jag kallar abstrakt. Så småningom blev det lite mer normalt som tur var.
Gissa om jag  var trött i benen när jag åkte hemåt. Att stå still i fem timmar (jaja, inte hela tiden kanske) är påfrestande. Informationskvällen för Fria-intresserade hålls i skolan på onsdag och att prata där måste vara en roligare uppgift, om någon dyker upp det vill säga.


Kommentarer
Postat av: Simon

Jadu olle, stå still i 5 timmar... nu vet du hur det är att jobba i butik mellan 10 och 7.



Skönt att du skrivit igen, saknar dina små roliga kommentarer.

2009-11-23 @ 18:57:10

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress (det är bara jag som ser den):

Din bloggadress (om du har någon):

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0