Tillbaka till lågstadiet

Den här veckan har inte varit en vanlig skolvecka för mig. Alla tvåor på Fria har varit ute i den stora vida världen för att känna på hur arbetslivet är och jag hamnade på Båtsmansskolan, min gamla lågstadieskola. Vi elever skulle själva hitta en plats där vi kunde observera ett yrke som krävde en någorlunda lång utbildning (McDonald's var alltså inte okej) och jag kom att tänka på min före detta fröken Lena. Hon hade inget emot att jag kom och såg hur det var att vara lågstadielärare.

Det var väldigt nostalgiskt för mig att komma tillbaka dit. Allt verkade vara mindre nu för tiden (jag undrar varför), men annars var mycket sig likt. Många minnen kom tillbaka. Det var rätt så intressant att se vad ettor ägnar sig åt på lektionerna. Jag själv kommer ju knappt ihåg ett dyft av vad vi sysslade med. Jag kan berätta att nivån är lägre än Glocalnet, men tydligen är det ändå inte alltid lätt för ungarna att förstå. Jag trodde nästan att man föddes med vissa kunskaper, men tydligen inte. Det är ingen självklarhet att ett plus tre är fyra eller att citron stavas med C. När barnen skulle svara på frågor så räckte nästan varenda en av dem upp händerna för att säga allt möjligt irrelevant, ofta anekdoter utan poäng. Det var påfrestande att lyssna på allt de hade att säga. De associerade med allt som sades och vad som helst kunde dyka upp i huvudet på dem. Att räcka upp handen innebar även att man var tvungen att ge ifrån sig ett ljud, åtminstone trodde många barn det. Det populäraste lätet var en högljudd inandning. Något annat jag lade märke till var att vissa som räckte upp handen inte hade något på hjärtat, det var först när de fick ordet som de kände att det var dags att börja fundera ut något bra att säga.

En sak har jag lärt mig under veckan: det är inte meningen att jag ska bli en lågstadielärare. Sjuåringars sällskap är kul en stund (man känner sig väldigt populär och vuxen), men jag trivs bättre med lite mognare varelser som har fått kläm på det sociala spelet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress (det är bara jag som ser den):

Din bloggadress (om du har någon):

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0